Igår var det dags för den första frosten för hösten, eller i alla fall den första som jag fotat i höst. Det är egentligen ganska fint ute i naturen, bra färger, friskt, ingen mygg och allmän lugn & ro. Synd bara att jag inte hinner med att vara ute mer.
Ännu en fotosession
Lördagen var skoj, ut i skogen för att fota barnbarnen. Som vanligt så hade de inga hämningar utan det blev en bra samling med foton av charmiga barn.
Förare
Jag har åkt samma väg till jobbet de sista 25 åren och det är då ganska naturligt att observera trafiken. Och jag tycker mig se en förändring i vilka som kör som galningar. Förr var det ofta taxibilarna som susade fram betydligt fortare än hastighetsbegränsningen plus att körstilen var … ”intressant”. Idag så tycker jag taxibilarna kör mer som vanliga bilister, dvs håller hastighetsbegränsningar någorlunda och sticker inte ut när det gäller körstil. I stället så har nu företagsbilarna tagit över.
Jag menar de där små skåpbilarna (“hantverkarbilarna”) som tar sig fram i hög hastighet, kör om i kurvor utan sikt eller på backkrön, osv. När jag blir omkörd i hög hastighet brukar jag tänka ”de ska säkert till BB” (skulle förklara överbeläggningen på BB) men jag har svårt att tänka på att nästan varje hantverkare ska till BB … varje dag … och att de kör i motsatt riktning från BB. Så jag undrar lite grann vad det är som gör att hantverkare har så himla bråttom? Och vet deras arbetsgivare om hur de kör?
Nolia 2025 är en jättebesvikelse
Årets Nolia Mässa var en besvikelse, på väg in till mässan så sa jag till hustrun att jag skulle köpa något som inte var mat … för att uppfylla detta så var jag tvungen att köpa två stycken underlägg till tekoppen !! Det fanns inget annat av intresse.
Uppriktigt sagt så tycker jag det varit ett problem med marknader och mässor de senaste 10-15 åren. Det roliga har ju varit att åka på en marknad/mässa för hitta saker som man aldrig sett förr och som är bra att ha (nytt eller begagnat spelar ingen roll). Men under de senaste åren så ha det bara blivit tristare och tristare att besöka dem. Det brukar vara 10 stånd som säljer korvar, 10 stånd som säljer hushållsprylar (ofta ungefär samma), 4 stånd som säljer ost, 10 stånd som säljer platspåsar etc, 10 stånd som säljer godis, osv. Kort sagt så är variationen minimal och det är oftast samma saker som säljs i de olika stånden. Det blir alltså ganska trist att gå på en marknad/mässa.
I år tog Nolia detta till nya höjder, de hade inte ens detta utan de hade i princip ingenting av nånting. Själva mässan var hälften så stor som när jag gick sist, två eller fyra år sedan, och det fanns bokstavligen ingenting som var intressant eller minnesvärt. Jag klarar inte ens av att försöka beskriva mässan eftersom jag inte kommer ihåg något skoj/intressant.
Jag kan inte rekommendera ett besök och om Nolia lever om 5-6 år så är jag väldigt förvånad.
I was wrong, Sean Tucker was right
Yesterday, I started to read Sean Tucker’s Parable 6 which talks about different personas we take on. I came to the sentence.
Every London photographer knows Soho George, for example, and we all have shots of him somewhere in our back catalogue.
– Ha, I’m not a real London photographer, but I was in London last week, and I have no photos of this guy. I don’t even know who he is.
But he seemed to be an interesting character, so I did a search, and found quite a few pages about him. For example, this article. And when I took a closer look … I recognised him at once, it’s the man I noticed when I was walking around in SoHo, and since I liked his style I took a picture.
So, I need to change my mind, Sean was right, if you have been in London and taken some photos in the SoHo area, you probably have a photo of SoHo George.
A surprise
We got invited to spring graduation ceremony for new PhDs yesterday. To my surprise my teacher in statistics was there, it’s around 30-35 years ago since I took that course and last met her. She was invited to celebrate her ”jubilee PhD”, in other words it was 50 years ago that she was awarded her degree. Respect.
Music
A musical interlude from a university ceremony yesterday.
Into the light
Nice
I’m not saying that the village where I live looks like this all the time, but occasionally, it does … and it’s quite nice when it does.
Albus
Let’s continue my ”photo posts” series with two portraits of Albus who is a German Shepard, which is pretty obvious to most people. Although big, he is a wonderful and very kind dog, who seems to be very fond of children … and cats … but the cats are not fond of him.
For those who speaks Swedish: jag antar att alla andra vet om detta men ”schäfer” betyder bokstavligen ”fåraherde” … det är mindre än ett år sedan jag lärde mig detta !!
